#12 Ett hej
I mina sällsynta stunder av kreativitetsenergi får jag alltid lust att börja skriva, dokumentera och dela med mig av det jag gör, tänker, känner och ser. Så, jag tänkte göra ett tappert försök att skaka liv i ett av mina små hörn här på Internet: bloggen! Japp! Kul! Pepp!
Det senaste året är ganska luddigt för min del, mycket tid har gått åt till att vandra i ett mer eller mindre konstant mörker. Ett mörker som ibland ljusnat lite, för att sedan dra mig tillbaka igen. Men till slut lyckades jag få ett någorlunda fotfäste på vägen ut därifrån, vägen framåt. Det är skrämmande att tänka på hur många dagar, veckor och månader som denna depression fullkomligt har slukat. Jag är så stolt över mig själv som till slut vågat och orkat söka hjälp. Börjat prata om det, fått medicin, flyttat till Vindeln för att plugga och träffa nya människor, upptäcka en ny miljö, brutit med en person som jag varit för blind för att se att hen inte var bra för mig. Små förändringar som blivit något stort, och för det mesta, positivt för mig.
Ibland är jag okej, ibland är jag inte okej. Och det är okej att det är så, för jag fortsätter i alla fall framåt i den takt som fungerar för mig.
